Klimatångest, förändring och framtidstro!

Tänk, nu har vi vårt lilla bibliotek där man kan slänga upp fötterna och drömma sig bort i en bok för en stund. Äntligen! På sista tiden har det faktiskt varit ett sätt att försöka råda lite bot mot min klimatångest. Låter kanske som en knasig koppling, men förklaringen kommer!

Jag har på riktigt haft så svårt att känna tillförsikt och finna vägen framåt, när världen ser ut som den gör. Jag tror inte jag är ensam? Jag ifrågasätter de val jag gör, i vilken riktning de påverkar vår familj, er som läsare och världen i stort. Och det är ju på nåt vis BRA, det där med att man blir mer medveten om sin egen roll i det hela, men det ger liksom också ett inre kaos som är svårt att sätta ord på. Det är nog därför det här inlägget tagit sån tid att skriva, för jag vet inte hur jag ska förhålla mig till alla mina tankar.

Det är ju också så fasligt lätt att verka pretto när man pratar om miljö och klimat, och jag skriver inte det här inlägget för att klappa mig på axeln i hela miljöfrågan, verkligen inte! Vi är själva väldigt mycket i ett sökande läge!

Under det senaste året har vi kunnat sälja en av våra två bilar sen jag började jobba hemifrån, jag kör flygfritt och har tågluffat och semestrat nära istället, börjat äta ännu mer grönt, odlat mer och nu sen fyra månader har jag bara handlat mina kläder cirkulärt. Ändå har jag just nu en blombukett (alldeles säkert importerad OCH besprutad… huga!) på bordet som inte är i säsong, ska bli ännu bättre på att låta bilen stå de där korta sträckorna och herregud vi MÅSTE bli bättre på att äta i säsong. Osv osv…. För oss finns det massor kvar att förändra och förbättra för att leva mer hållbart och det är inte så att jag aldrig kommer att handla nya plagg igen efter tiden för den utmaning jag gett mig själv går ut i april. Jag kommer måla om ibland och alldeles säkert köpa nåt nytt emellanåt. Men jag tror att vägen framåt är att tänka efter, reflektera och inspirera med saker man faktiskt gör, utan att för den delen sitta på en hög häst. Det är sån hårfin gräns ibland känner jag, hur det ska uppfattas när man pratar kring sånt här. Men visst kan vi tillsammans inspirera varandra med få pekpinnar och mycket pepp och morötter? Man gör ju stora och små förändringar allt eftersom man blir mer medveten upplever jag. Har ni kanske satt upp några mål för en mer hållbar vardag som ni vill dela med er av?

Jag läste så klokt hos Maria Soxbo, Husligheter, där hon skriver att vi får försöka ställa om våra liv så mycket vi kan och sen fokusera på att försöka påverka de strukturer som finns runt omkring oss, för det är svårt att leva hållbart i ett ohållbart samhälle. Och jag tänker att även om det är svårt att leva ett HELT hållbart liv sådär på studs, om ens nånsin, så måste vi ändå röra oss i den riktningen och börja förändra olika delar i vårt liv allt eftersom. Vi har ju liksom inte nåt annat val. Och motivationen känns minsann stark när jag tänker på att våra barn ska ärva den värld vi lämnar efter oss.

Så, hur har då biblioteket fått mig att må bättre och kunna blicka framåt? Jo, att plöja våra faktaböcker får mig på nåt sätt att känna att vi kan förändra livet ännu lite mer i rätt riktning! Odling har ju visat sig ge mig både tröst, lugn och total närvaro förut också. Så just nu läser jag om jord, gödsel, odling och mat. Vi lockas av tanken på att vår familj i nån mån ska kunna vara självförsörjande och då har det liksom kommit naturligt att börja drömma kring hur vi ska kunna nyttja vår tomt på bästa sätt. Den är på sammanlagt ca 6000kvm och även om allt inte går att använda till odling så har vi outnyttjad mark, till exempel bredvid allén, som vi tror kan passa till en lite större odling. Samtidigt är ju vår akilleshäl att vi inte alltid hinner med och att det där med förädlingen av det vi odlat liksom inte riktigt får fart eftersom känslan av att vilja gå in och stänga dörren blir så påtaglig på sensommaren, när man egentligen ska vara ute skörda… Haha!

Svaret på hur vi både ska lära oss, utöka odlingen och ändå klara av att ta hand om allt tror vi ligger i att börja odla tillsammans med vänner! Jag har funnit sån pepp av Maria som driver bloggen Byaliv, där hon inspirerat mig att hitta min ”by” i samhället där jag lever. Att sluta upp med likasinnade och utforska hur vi kan hjälpas åt att bruka jorden och liksom hitta ett ”tillsammanshushåll”. Idéen känns så spännande och det kommer bli något som liknar en studiecirkel, där vi försöker lära oss om odling tillsammans! Peppen!

Min nya bokkärlek! Jag som inte ens trodde mig kunna få en brudbukett att överleva en dag och istället proppade den med plastblommor, tänk att jag skulle bli helt fascinerad av en bok om bokashi, biokol och bakterier. Men när man läser den så öppnas typ en helt ny odlingsvärld upp! För man förstår ju plötsligt det där som kanske var en självklarhet för människan förr. Kunskapen om jordens betydelse och med vad och hur man skulle mata den, den har liksom försvunnit på vägen. Men boken får mig verkligen att vilja starta från grunden och lära mig allt om kol och bajs, typ!

Och det är så vi tänker i den här gruppen, som består av tre familjer, att vi ska läsa på och diskutera tillsammans om hur vi kan skapa förutsättningarna för ett lyckat odlande. Den här boken om gödsel är också bra. I den kan man läsa om alla sorters olika gödsel, vilka egenskaper de har och vilket som passar ens odling bäst.

Efter att vi läst på om jorden tror jag att en smart grej kan vara att planera vad vi behöver för råvaror för att kunna laga den mat vi vill äta under nästa vinter. Att kolla recept helt enkelt! Jag upplever att det är så himla lätt att bli ivrig att köpa frön och pilla ner dem i jorden, att man liksom glömmer att man ska kunna göra nåt av allt sen på hösten när det är skördat. Och att man ska vilja äta det!

Odlingskalendern från Sara Bäckmo kommer bli ett fantastiskt verktyg för oss. Då kan vi ju både planera vår odling och sen utvärdera hur det gått allt eftersom. Drömmen är att vi ska fastna för ”tillsammanshushållet” och vilja fortsätta i flera år!

Jag gillar den här boken så himla mycket! Den har lite av allt och även om en del saker inte riktigt är genomförbara på vår lilla gård så finner jag så mycket inspiration i den. Jag anar att vi kommer måsta läsa på kring avsnittet om hur man nackar höns också. Hmm… Inget vi vill såklart och förmodligen kommer vi ta hjälp när vi kommer till det läget. Men samtidigt vill man ju lära sig ta ansvar för sina djur, och lära sig ta vara på det kött som blir av tupparna vi alldeles säkert kommer måste ta bort om vi kläcker fram kycklingar. Men kul känns inte den delen, nej.

Jo det där med hönsen blir ju förhoppningsvis verklighet nu i vår! Äntligen! Den här boken fick jag av min svärmor. En superbra bok att starta med, där man kan lära sig allt möjligt när man vill komma igång, och bland annat drömma sig iväg om vilken ras man vill ha. Det blir fint med hönsbajset som ett komplement till odlingen och äggen som bonus för den familj som har bevattningsansvar när sommaren kommer.

Ja det här projektet ger mig en känsla av att vi iallafall kan påverka en del av vår vardag i rätt riktning, ett sätt att äta mer vegetariskt, närodlat och i säsong. För det där med att leva efter säsong ska få bli ett ledord tänker jag!

Kram! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *